Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egil skal dra med første båt. Så skal andre
— bakersvennen, to messegutter og en patient
fra sykhuset. Egil er ett folk med dem; det
er uker og skal det gå vrangt måneder til båten
kommer; men den kommer. Vest i fjorden
skal et skrog stampe sig råk i isen og bli syrn
lig — Egil ser dit ut, møter bakersvennen i gaten
og nikker: vi biir i følge, ja ... Og han går
op sykhustrappen, hilser på den hvitklædde
søstren, prater litt med diakonen, stiger inn til
sin medreisende, blir stående på gulvet og snakke
med den syke. Mannen har ligget siden jul,
blikket er slukt i det uttærte ansiktet. „Norge“
sier Egil, og det trette øiet tar på å leve. Han
skal stelle ham ombord, han skal se ham i land
i Tromsø — fint sykhus, full sommer i Tromsø,
trær og løv — du kommer til å kvikne som en
ormunge i sola, gutt! Karen smiler imot synene,
nikker — vi biir i følge, ja.
Og Egil driver ut igjen, kaster et blikk på
solen — det er latbrand, som ikke fortar sig!
Skaren er hard som bein, sneladd skybanke står
i øst . . . Men fjordisen har fått veer. Han
rusler ned på kaien og lytter. Veike lyd inn=
under bryggen, såvidt et lite knistr langs pålene.
Men rett som det er en dump smell ifra stor*
isen, en brest med makt i. Han lysner, løfter
hodet og stirrer vestover.
Daniel Moan står i solveggen utenfor spise*
brakken.
Har du bestemt dig? Blir du med? spør Egil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
