Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 trXlinnan.
Äfven min stund är kommen, min stund att
lida. Sedan natten, då svartalfven kom med sitt
skräckbud, tär ett hemligt ondt mitt bröst, och
mina dagar och mina nätter äro utan hvila. Mitt
öga är matt, mina läppar torra, mina knän
svigta, — min lefnadskraft dör bort!....
O Dag! O min brudgum! Hvad skall du
säga, då du kommer till din borg och finner din
brud förvandlad till en blek hamn? Ja, kanske
ren.... men nej! Det vore för grufligt! Dö
u-tan att ha sett dig, vore evig osalighet. Nej! så
grymma äro Nornorna ej! O qej! Står icke
allfaders himmel öfver mig, så klar och blid? Stå
icke naturens väsen omkring mig tårfulla och
milda? Hvi skulle jag då förtvifla? Hvi skulle jag
ej ännu hoppas att återvinna lifvet och
sällheten. Törhända var detta lidande blott en
pröfning, sänd för att gqra mig mera god, mera
tacksam. Jag vill böja mig inför naturens gudar
och bedja dem om hjelp, ty stort är mitt lidande,
stort mitt behof af lindring.
O J vänliga vättar, som susen i de gröna
träden! Kraftiga och milda äro de safter, som solen
göt i era sköten. Mot stormen och vintern stån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
