Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Ragnar aj Geijerstavi
De blanka ögonen var rådvilla några ögonblick —
så satte hon sig på en stol och skrattade. Hon
skrattade så tårarna trillade.
Ulla smittades av hennes skratt, men hon såg
allvarlig ut när det var över. Där hon stod på golvet
i sin vita aftonklänning var det någonting ensamt,
någonting oförstått över hennes smärta gestalt. Det
grep mig.
— Stackars människor, sa hon.
— Stå stilla så där, sa Mullret. Nej, rör dej inte.
Han gick granskande, en smula framåtlutad kring
henne, drog i luggen och tuggade på pipskaftet.
— Om jag kunde måla porträtt, skulle jag måla
dej så där. — Men jag kan inte, så du kan få sätta
dej igen.
Han ryckte på axlarna och vände sig till mig:
— Vet du vem som kommit på att de ska ha ett
Grönberg-rum på Nationalmuseum? Är det Svensson?
Om den karln....
— Äsch, skrattade Lisa. Du känner väl Lars!
— Din förnicklade bov! — Han tog ett hårt tag
om mina överarmar, släppte dem åter och skakade
på huvudet. — Det är då också tusan, att jag aldrig
ska vänja mej av med att tro vad folk säger.
Jag höjde mitt glas:
— Skål, Mullret, det lär du dej aldrig. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
