Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
77
fulla» blodet på slagfältet än av vaga
fredsförsäkringar, jag hade förra våren suttit utanför en liten
trattoria och hört högtalaren slunga ut diktatorstalets
första mening: lo non credo alla face -perpetuale —
jag tror inte på den eviga freden. Jag hade som
många andra fört djupsinniga samtal om den tid, då
Europas storstäder skulle ligga jämnade med jorden
och kulturen ha flyttat till Amerika på sin vandring
västerut. Men först nu blev det en realitet för mig.
När bombplanen verkligen släppte sin last, fick det
som hände ute i världen en ny och hotfull innebörd.
Jag tror aldrig jag i något ögonblick så tydligt känt,
att en ny epok hade inletts i mänsklighetens historia.
Vi pratade en stund om det som hänt, tills den
första chocken gått över — tills jag upptäckte att vi båda,
hon i hög och jag i mindre grad, njöt av att visa hur
förfärligt vi tyckte det var. Beth, som suttit stelt
upprätt, slappnade av, lutade sig smidigt tillbaka i stolen
och lade benen i kors. Hennes silkesstrumpor var så
tunna att man knappt såg dem. Hon hade samma grå
dräkt som i somras och en mjuk, blåklintsblå filthatt
med brättet uppvikt över pannan.
— Förlåt, sa jag, jag glömmer mej alldeles. Du
vill väl ha en cigarrett?
— Ja tack, det kunde allt behövas nu.
Jag tände våra cigarretter och kände mig en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
