Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Ragnar aj Geijerstavi
— Mina vänner? Skulle den där uppfinnaren .. ..
— Vara en vän till Hannibal, ja. — Hon
skrattade. Det var inget behagligt skratt. — Trodde du han
var uppfinnare och hette Carlsson? Han är läkare
och skolkamrat till Hannibal. De kallade honom
uppfinnaren Carlsson i skolan, därför att han höll på
med kemiska experiment. Precis som du. Rysligt, va?
— Det intresserar mej inte. Det enda som
intresserar mej är att du ringer återbud till middan i
morgon.
— Så där gör Erland också, när han vill t jura sig
till någonting. Fast det är ju onekligen klädsammare
för en pojke....
— Du gjorde klokare i att kalla det ett ultimatum.
Jag kan säga det i mycket korta ord. Endera ringer
du återbud, eller också kommer jag inte hem.
— Så stiligt! Det är i alla fall någonting med en
riktig karl. Du anar väl inte själv så utomordentlig
du är. Så stark och klok och rättrådig. Men om vi
ska leva som vänner ....
— Och vad jan tror du jag bryr mej om det!
Orden slungades ur mig med explosiv kraft. Ulla
stirrade på mig, som om jag slagit henne, men jag
hade ingen medkänsla. Hon hade sårat mig lika
mycket som jag sårat henne. Men jag ska minnas
henne som hon stod på golvet, blek i sin tegelröda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
