Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Ragnar aj Geijerstavi
jag ska säga till Mona, om hon är vaken. Hon börjar
en timme senare i dag.
Mona kom in i salen, när jag drack te. Hon
uttryckte sin förvåning över att jag redan var uppe och
berättade om sina dockor. Jag frågade om hon kunde
sina läxor, och hon visade stolt sin skrivbok: »Per
hade enn li-ten båt. .. .» Och det for genom mitt
huvud: Hur det än går, släpper jag inte Mona.
Det var den första fullt medvetna tanke, som
tydligt visade vilket spår jag följde.
Jag tog bilen och körde utåt landet, tämligen
ensam på min halva av körbanan. Förstädernas folk
vällde in mot staden med bilar, bussar, spårvagnar
och cyklar. Underligt att tänka sig vilket myller av
gäckade och uppfyllda drömmar, av vardagsslentrian
och förhoppningar, av hemlig skräck och dolda
drifter som rullade förbi med detta lemmeltåg.
Inte alls något lemmeltåg. De styrdes inte av
någon blind drift. De blev förskräckta, om de inte
hann spårvagnen två minuter i halv och riskerade att
komma för sent till jobbet. De hade inordnat sig
eller inordnats i systemet, de lydde något så när en
skriven lagtext, som de flesta av dem aldrig läst eller
kanske inte ens sett, och i ännu högre grad en rad
oskrivna lagar, som sade att det och det får du göra,
men på det där är det absolut förbud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
