Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Ragnar aj Geijerstavi
— Du ser dålig ut, ali ben Lars, sa Hannibal. Hur
är det?
— Ah, jag är all right, sa jag och ville inte
förstöra nöjet för dem.
Men jag tänkte rådfråga Hannibal sen. Det var
delvis därför jag kommit.
— Jo, du ser ut som fan. Mullret, släpp på
ökensolen!
Mullret vred på kvartslampan och ställde den över
mitt huvud.
— Så där ja, det är nog. Knäpp av igen. Jo, min
själ, ser du inte redan en smula mer ökenfähig ut.
Nå, hur har du det? Vilka tidender för du?
— Tror du araberna talar gammalsvenska?
frågade Mullret och satte sig igen.
— Det ger jag böveln. Det är någonting på tok
med ali ben Lars. Nej, förresten, det ska vi inte tala
om.
Och han började sjunga, inte särskilt rent och på
en improviserad melodi:
— »Jag vet en söt liten flicka . . . .» Nej, det är
fel. »Jag vet en söt liten houris, en houris, en houris.
Men får jag bara ta’na och ha’na och ha’na, får jag
ha’na så går det över — och jag botaniserar hemma
igen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
