Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Ragnar aj Geijerstavi
Jag strör då och då in ett berömmande ord om
hennes utseende, kläder, blommorna hon plockar. Det
ingår i den nödvändiga rutinen. Hon bröt en blåklint
och gav mig den att sätta i knapphålet.
— Trohetens ljuva färg, sa hon.
En känsla av overklighet började gripa mig. Det
är inte ofta det händer. Jag är en realistisk herre som
sällan anfäktas av filosofiska griller. När folk börjar
sväva ut i funderingar om att världen eventuellt inte
finns — vilket onekligen inte hör till det vanliga
bland våra vänner — känner jag alltid lust att
uppsöka trevligare sällskap.
Mina känslor hade inte heller någon metafysisk
färgning. Jag hade snarare ett intryck av att vi var
agerande i en teaterpjäs. När ridån fallit, skulle vi
sminka av oss, ta på vardagskläderna och fara var och
en till sitt. Hur såg vi ut då? Hurudana var vi? Vad
visste jag om den värld som den prydlige,
välupp-fostrade och nonchalante Jan rörde sig i? Mycket lite.
Och Susanne var kär i en karl som hon tänkte följa i
bil genom Asien — säkerligen i avsikt att sedan
återvända till mig, som både ekonomiskt och
känslomässigt passade henne utmärkt som bas för de olika
expeditionerna. Och jag? Jag var förvånande nog kär i
henne efter alla dessa år, i varje fall längtade jag efter
henne varje gång vi var skilda åt, och jag uthärdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
