Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
239
Utmärkt, tänkte jag och återgick till att uppvakta
Eva. Salomon tycktes underligt nog inte bry sig om
det. Eva fladdrade fram till honom ibland och kysste
honom på kinden, och han var uppenbarligen nöjd
med det. Han valde mig till och med till sin
förtrogne och lade armen om mina axlar.
— Häng lagom, sa jag. Tänk på att du är en stor
och tung karl.
Salomon tog bort armen, lade dit den igen och höll
sin lediga högerhand framför ansiktet på mig.
— Titta på den här handen, sa han gråtmilt. Den
är allt jag har. Du är affärsman, du kan mista nästan
allt utom huvudet och sköta ditt arbete ändå. Men
jag är kirurg: om jag mister den här handen eller
bara skadar den allvarligt, blir jag ett hjälplöst vrak.
Och hur tror du det går för Eva och barnen då? De
kommer på fattighuset. Det är min enda tröst, att jag
har så många vänner som kan hjälpa henne då. Du är
min vän, Lasse? Du hjälper henne, va?
Jag försäkrade Salomon, att jag skulle hjälpa
henne och att han var den största pessimist jag träffat.
— .... det var en stor fruktträdgård runt
omkring, hörde jag Susanne säga till Hannibal. Och en
natt brann hela huset ner. Vi åt stekta äpplen dan
därpå, det var allt som blev kvar av härligheten.
— Du har den rätta finska sisun, skrattade Han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
