Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - I konstens förgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt: klar, jämn röst och blomstersmyckat språk. Han talade om
målarkonsten under Ludvig XV såsom lika lättsinnigt vanställd
som allt annat under denne vämjelige konungs tid, samt om
konstens begynnelse omkr. 1730 med satirmålaren Hogarth i England,
liknande konsten i Frankrike, med den åtskillnad att här svidande
salva lades på såren, när de i Fr. blomsterbeströddes. Han började
sitt tal med att giva oss Nordbor gott hopp om konstens
hitför-flyttning, menande att konsten nu stående i sin blomning i
mellersta Europa redan hade vissnat i det södra och hit utsände
knoppar, som nog i sinom tid komtne att slå ut. Ja, ja, Hanna, kom
hit så får du åhöra konst-historia».
Brevets senare del utvisar, att den unga livfulla
brev-skriverskan också försökte fästa blicken vid de stora
sam-hällsrörelserna, som ute i världen voro ett uttryck för
framåtsträvande och frisinne, i det de sprungo fram som en ny
tids krav. Genom tidningar och antagligen även genom sin
vän Rosina Heikel, som för studier vistades i Stockholm,
hade hon hört om de märkliga riksdagsdebatterna med
anledning av den stora representationsreformen, då Sveriges
adel frivilligt uppgav sin sekelgamla politiska makt och
betydelse för att främja fosterlandets välfärd och lycka. Detta
i fortsättningen av brevet framträdande intresse för
samtidens politiska och kulturella frågor var antagligen något
mycket ovanligt hos en ung flicka vid denna tid:
»Vad tänker du om riksdagsfrågan, den stora, i Stockholm!
Den kan väl vara något att fröjda sig över! Och Rosina lyckliga
som nu lever med där — dock, tiden lär väl vara henne något knapp
därtill. Det gäller ändå till en del hennes väl och ve och tills hon
där studerat ut, allt det som ligger henne om hjärtat, så hava vi nog
här kommit så långt, att hon här som tjänsteman antages. Wie
erfretilich! Men prästaståndet? Nå ja, andra klanka ju nog på det
— tig du, lilla kräk! Läste du i Dagbladet om den hjältemodiga
munken Hyacinthe i Paris, som genom sina frisinnade predikningar
utsår Reformationens frön i Katolicismen! Överallt, överallt arbete
att komma framåt, att avkasta fjättrar, andliga och lekamliga.
Hanna, månne det ej är en stor tid vi leva uti? Jag tycker mig se
världen nu i en molnhöljd himmel, stora molnmassor svävande där
uppe i jämn växling, en del förverkliga sig till välgörande regn, en
annan del draga förbi tills gynnsammare tider stunda. Kan du
förstå min bild?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
