Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - I konstens förgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ll:te.
»I går gjorde — vi visit hos Lönnrots 5 fjärd, härifrån — en
underlig visit — de äro begge så stela och styva att man blir helt
beklämd — och enda sättet att finna sig är att gå vart man vill
och göra vad man behagar. Prof:skan är dessutom allt ännu sjuk
och skral... Professorn förde oss till sitt barnahem Paikkari, där
hans svägerska och brorbarn nu bo, de titulerade honom Prof.,
simpelt bondfolk; därifrån klev den 64-åriga gubben med oss till
ett högt berg, därifrån vi sågo 7 sjöar och de vackraste höjder och
dalar. Efter teet tog gubben sin kantele från väggen och spelte ur
minnet och från noter finska folksånger för oss. Du skulle hava
sett gubben, där han stod framför ett bord med pipan i mun,
fingrarna dansande på de fina strängarna och blicken stadigt sänkt på
kantelen, med grå hjässa, spelande Ehtotielee [?] just som solen
framför honom försvann bakom skogen.»
Elias Lönnrot hade av professor E. A. Ingman insatts
såsom förmyndare för dennes båda döttrar Anna och Eva.
Efter faderns död placerade förmyndaren de unga flickornas
arv i inköp av egendomen Peili.
Följande brev, daterat Peili d. 22 juni 1866, börjar Fanny
med att tala om huru hon, utkommen till sina kusiners
egendom, njöt av att vara på landet, inandas den friska luften och
se den vackra omgivande naturen med dess ständigt växlande
stämningar. Men i detta samliv med naturen insmyger sig
hos henne tillika en känsla av saknad och längtan efter
Österbotten och hembygdens natur jämte de kära vännerna
uppe i Wasa. Då hon fyller blomvasen pä bordet i sitt rum
med nya friska blommor, försöker hon utvälja »bara sådana
som finnas hos Eder — där uppe — men de äro ändå ej de
samma», och på sitt impulsiva vis utbrister hon: »Hur kan
du arma fosterland ändå så älskat vara?!»
Och hon fortsätter: »I dag hade du bort vara här — ack om
du varit det! Jag har känt så mycket att det nästan velat svämma
över och känslorna hava ändå helt lugnt hållits i sitt gömsle. Här
har varit så vackert — skönt. Jag har skådat hettan — lugnet före
stormen — hela naturen så glödande frisk och stilla (en bild av
kärleken!) Jag sprang från backe till berg, med svetten i pannan för
att se sjön, holmarna, himlen från alla sidor, i alla dagrar och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
