Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bortbytingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Nästa dag var olyckan känd i hela socknen, och alla, som
var erfarna och kloka, skyndade till bondgården för att ge
visa råd och förmaningar.
— Den, som har fått en bortbyting i huset, ska slå honom
med en grov käpp, sa en gumma.
— Varför ska man vara så svår mot honom? frågade
bondkvinnan. Nog är han ful, men han har ju ändå inte
något ont gjort.
— Jo, om man piskar trollungen så länge, att blodet
rinner, så kommer trollkäringen farande, kastar till en ens
eget barn och tar sitt med sig. Jag vet många, som på det
sättet har fått igen sina barn.
— Ja, men de barnen har inte länge blivit vid liv, inföll
en annan av de gamla, och hustrun tänkte för sig själv,
att det medlet kunde hon inte använda.
Mot kvällen, då hon en stund satt ensam i stugan med
bortbytingen, började hon längta så häftigt efter sitt eget
barn, att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. "Kanske
att jag ändå borde göra så, som jag har blivit tillrådd",
tänkte hon, men hon kunde inte komma sig för med det.
I samma ögonblick steg bonden in i stugan. Han höll
en käpp i handen och frågade efter bortbytingen. Hustrun
förstod, att han ville följa de kloka kvinnornas råd och slå
trollbarnet för att få igen sitt eget. "Det är bra väl, att han
gör det", tänkte hon. "Jag är så dum. Jag skulle aldrig
kunna slå ett oskyldigt barn."
Men knappt hade mannen gett trollungen ett slag, förrän
hustrun rusade fram och grep honom i armen.
— Nej, slå inte, slå inte! bad hon.
— Du vill visst inte ha igen ditt barn, du, sa mannen
och försökte göra sig lös.
— Visst vill jag ha det tillbaka, sa hustrun, men inte
på det här sättet.
Bonden höjde armen till ett nytt slag, men innan det hade
’ fallit, hade hustrun kastat sig över barnet, så att slaget
träffade henne.
— Gud i himlen! sa mannen. Nu förstår jag, att du
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
