Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bortbytingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTBYTINGEN
Bonden begav sig rätt uppåt skogen och tänkte därvid
för sig själv, att nu gick han väl den här vägen för sista
gången. Men knappt hade han hunnit ett stycke uppåt
höjden, förrän en liten pilt kom springande emot honom. Han
var skön och smärt som ett ungträd. Håret var silkesmjukt,
och ögonen lyste som stål.
— Ack, sådan skulle min son ha sett ut, om jag hade
fått behålla honom! sa bonden. En sådan arvinge skulle
jag ha haft. Det skulle ha varit något annat än det svarta
otyget, som min hustru har dragit hem till gården.
— God dag i skogen! hälsade bonden. Vart ska du ta
vägen?
— God dag igen! sa barnet. Om du kan gissa vem jag
är, så ska du få veta vart jag går.
Men när bonden hörde rösten, blev han alldeles blek.
— Du talar, som folk av min släkt brukar tala, sa han.
Och om inte min son vore hos trollena, så skulle jag säga,
att det är du.
— Ja, nu har ni gissat rätt, far, sa gossen och skrattade.
Och eftersom ni har gissat rätt, så ska ni få veta, att jag
är på väg till mor.
— Du ska inte gå till mor, sa bonden. Hon frågar inte
efter varken dig eller mig. Hon har inte hjärta för någon
annan än en stor, svart trollunge.
— Menar ni det, far? sa gossen och såg fadern djupt in
i ögonen. Då är det kanske bäst, att jag stannar hos er nu
för det första.
Bonden kände en sådan glädje över barnet, att tårarna
ville tränga fram.
— Ja, stanna du bara hos mig! sa han, tog gossen i sina
armar och lyfte honom högt i luften. Han var så rädd för
att förlora honom en gång till, att han vandrade vidare
med barnet i famnen.
När de hade gått ett par steg, begynte gossen prata med
honom.
— Det är väl, att ni inte bär mig så illa, som ni bar
bortbytingen, sa han.
— Vad menar du? frågade bonden.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
