Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - En historia från Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORIA FRÄN HALLAND
— Det får ni aldrig! ropade drängen raskt. Skulle ni dra
omkring som skojarkäring, ni, som har varit bondhustru!
— Det får jag finna mig i, om du inte tycker, att du kan
stanna här.
— Nej, detta går jag aldrig in på! utbrast drängen. Tack
för att ni vill det! Men inte ska jag dra er med mig i
olyckan.
Sigurd teg alltjämt. Men nu var det inte utan, att han
började blygas över sig själv. De andra två var färdiga till
allt, vad som vackert och ädelt var, medan han stod och var
hård och misstrogen!
Äntligen steg tattarn upp, gick fram till Sigurd och bjöd
honom handen.
— Farväl, Sigurd! sa han. Du ska inte tro, att jag är ond
på dig. Du har nog hört så mycke dåligt om oss tattare, att
jag förstår, att du inte kan tro gott om någon av oss.
Sigurd räckte honom inte handen, inte heller sade han
något. Han var nu så överväldigad av de andras ädelmod
och så skamsen över sin hårdhet, att han kände, att han i
nästa ögonblick skulle brista i gråt. Men det ville han inte
att någon skulle se, utan han sprang på dörren. Redan ute
i förstun kom gråten över honom, så att han stortjöt.
Nästa dag var Sigurd mycket stilla och tyst. Han satt på
ekbrädan framför förstudörren utan att ta sig något före.
Jan gick och sysslade på gården, och gossen följde honom
med ögonen, men gick inte fram till honom. Jan ropade
honom till sig och talade vänligt och skämtsamt till honom,
som han brukade. Sigurd blev glad, och sedan följde han
med honom hela dagen. Modern var också god mot Sigurd,
men han tycktes inte sätta så mycket pris på det. Han var
en av dem, som inte kan älska mer än en i sänder, och all
kärlek, som han förut hade hyst för modern, hade han
överflyttat på Jan.
Det var givet, att Sigurd inte mer satte sig emot
giftermålet, utan lysning blev uttagen och bröllop hållet, som
bestämt var. Det blev ett stillsamt bröllop. Endast de
närboende var inbjudna och ingen enda av Jans släkt. Jan själv
var mycket allvarlig, var inte tillsammans med ungdomen,
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
