Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första samlingen
- Gammal fäbodsägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GAMMAL FÄBODSÄGEN.
Det var en valljänta, som stod i en fäbod och höll på att
göra ost. Hon hade båda händerna nere i ostkaret och
klämde till, allt vad hon förmådde, för att få vasslan ur
osten.
Bredvid henne på spisen stod en stor gryta, som var full
av vassla. Den puttrade och porlade, och flickan tyckte,
att den var som ett sällskap i den djupa ensamheten.
Vallpojken var borta i skogen med korna, och jäntan, som hon
hade haft till hjälp i fäboden under sommaren, hade för
ett par dar sen dragit hem med en del av boskapen. Med
rätta skulle hon ha varit nerflyttad till bygden, hon också.
Hösten var redan kommen, och alla andra fäbodar var
utrymda, men så hade hon blivit tvungen att stanna kvar i
skogen, därför att den bästa kon hade fördröjt sig med
kalvningen.
Medan hon stod och lyssnade på grytan, tyckte hon, att
den helt plötsligt bytte om ton. Från att ha porlat vänligt
och lugnt lät den orolig och klagande. Det var alldeles,
som om den skulle vara missnöjd med något.
— Vad är det åt dig? sa hon, som stod och klämde på
osten. Står du inte stadigt på dina ben, eller har du inte
nog bränsle under dig?
Hon böjde sig ner och såg efter, men grytan tycktes ha
det riktigt bra på spisen. Ja, någon spis var det nu inte,
utan bara en stor häll, som vilade på några mindre stenar,
men hon brukade i alla fall kalla den så.
Det är ett långsamt arbete att klämma ihop en ost. Och som
flickan just inte hade något annat att tänka på, kom hon
återigen att stå och lyssna på grytan. Alltjämt lät det, som
om den hade det svårt. Den stod riktigt och jämrade sig.
— Kära då, en sån låt har det inte varit i dig på hela
sommarn, sa flickan och skrattade. Det är visst inte till lags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/troll/0047.html
