Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Gammal fäbodsägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMAL FÄBODSÄGEN
Men med detsamma hon tänkte på detta, att hon skulle
komma dit ner, så tvärstannade hon. För hon visste, att så
snart som de där hemma fick se henne, skulle de fråga
henne var hon hade gjort av vallpojken och korna.
Hon bet ihop tänderna och drog samman ögonbrynen.
Hon stod en stund och funderade, men så vände hon om.
Gammalmora hade inte kommit ner utan boskapen, hon, när
hon hade flytt för trollen.
Aldrig mer skulle hon bli betrodd med viktigare sysslor
än det andra tjänstfolket, om hon inte tänkte på korna
framför allt annat.
Hon gick omigen uppåt backarna, som hon nyss hade
störtat utför med sådan fart. Hon tordes inte gå på stigen,
utan hon smög fram i vilda skogsmarken, och detta gjorde
inte färden lättare. Det var inte gott att veta var i skogen
heller, som vallgossen höll till med boskapen.
Hon fann honom emellertid. Korna gick lugnt betande,
och ingen rövare hade visat sig i närheten. Så var det att
börja färden neråt bygden en gång till. Det var förfärligt
att driva boskap genom tät skog, när man ville komma fort
framåt. Den ena kon efter den andra villade bort sig, sä
att hon måste springa efter dem och ropa och locka. Den
lilla kalven orkade inte gå den långa vägen, utan den måste
hon och vallpojken tura om att bära.
Hon var blek och uppgiven av trötthet, när hon till sist
kom in i stugan där hemma. Det hade redan blivit mörkt, och
folket satt vid kvällsbordet i god ro. Hon hade helst velat
kasta sig om halsen på någon och gråta, när hon nu stod
bland dessa, som kunde ta henne i försvar. Men det var inte
tid att tänka på sådant, nu måste hon skynda sig att tala om
hur allt stod till, för att de skulle hjälpa henne att binda
upp korna i lagården.
Allt stugfolket sprang upp från bänken, när hon kom
instörtande. De behövde ju bara kasta en blick på henne, som.
kom farande med håret upplöst och en lyftad kniv i handen,
för att förstå, att det stod illa till i skogen. Till en början
var det ingen, som tordes fråga henne vad hon hade råkat
ut för, utan de väntade på att hon skulle tala först, men
5]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
