Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tjänsteanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
som såg ut som en herrekarL De åkte helt långsamt, vilket
föreföll underligt, för Öst Samuel var hästhandlare och
brukade alltid köra så, att hästen låg som utsträckt efter vägen.
Öst Samuel var annars en gammal god vän till Konstantins
föräldrar. Deras stuga låg på en utmark under Östgården,
och han hade mången gång stått dem bi med råd och dåd,
framför allt sedan far hade fått den här svåra sjukdomen,
som nästan alltid höll honom vid sängen.
När Öst Samuel kom mittför Konstantin, drog han in
tömmarna och frågade honom vart han ämnade sig.
Jo, han skulle till kyrkan, men han hade fått skavsår, så
att han var visst tvungen att vända om hem.
Öst Samuel erbjöd honom då att åka bakpå kärran. Han
skulle inte till kyrkan, utan till kyrkvärden i Aspnäs, men
Konstantin fick åtminstone hjälp med halva vägen.
Konstantin kröp upp bakpå kärran. Detta var ju ändå
en liten början till tur.
Där framme i kärran talade de om Konstantin. Den
främmande sade först något, men med så låg röst, att han inte
kunde höra det. Öst Samuel däremot hade en mer
bullersam stämma, och han förstod inte att dämpa den. Konstantin
hörde, att han medgav, att pojken såg bra ut och var
beskedlig, men det var inga tag i honom, såsom det väl hade
behövts. Fadern låg jämt sjuk, modern höll på att arbeta ihjäl
sig, men gossen gick helst och slog dank. Nu hade de satt
honom i skomakarlära, och mästarn tyckte, att han var
snäll och villig, men inte trodde han, att det kunde bli någon
riktig skomakare av honom. Han hade dåligt handlag och
var långsam.
Den främmande sade åter något med sin låga röst. Han
måtte ha påmint om att Konstantin kanske hörde vad de
sade.
Öst Samuel svarade bekymmerslöst, att den där pojken
ingenting hörde. Han gick alltid omkring, som om han sov.
Vad det nu berodde på, men Konstantin sov inte den
dagen. Han hörde både detta och allt annat, som de bägge
resande talade om.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
