Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Den heliga bilden i Lucca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BILDEN I L U C C A
För endast några år tillbaka var han en rik köpman, och
han var dessutom en god man, som inte gjorde någon något
förnär, men han var så begiven på vällevnad och kroppens
njutningar, att han skulle ha ådragit sig förfärliga
sjukdomar och troligen varit död för länge sedan, om inte Gud
hade sänt olyckan över honom. Det hände sig nämligen, att
en tjuv stal bort en ädelstenssmyckad krona från en
Mariabild i domen, och för att undgå misstankar bröt tjuven lös
en av de ädla stenarna ur kronan och lade den i den rika
köpmannens ficka. Denna sten blev funnen hos honom, man
anklagade honom genast för att ha stulit madonnans krona,
och trots alla hans försäkringar om sin oskuld blev han
dömd att sitta fastsmidd vid färj båten och frakta resande
över sundet under hela sitt liv Ingenting vore lättare än att
hjälpa honom, för tjuven har gömt kronan i en vrå på
kyrkvinden och lämnat den där. I samma ögonblick, som den
komme till rätta, vore köpmannens oskuld bevisad och han
bleve frigiven, men hur ska Gud kunna tillstädja detta,
innan mannen har ändrat sitt sinnelag? Om hart bleve
hul-pen dessförinnan, skulle han ju genast störta sig i samma
levnadssätt som förut och gå till ett säkert fördärv.
— Kära, nådiga fru! sa den gamla mannen. Vi är glada,
att detta är orsaken till att den där mannen måste lida under
en orättvis dom. Vi har nog själva tänkt, att det torde
förhålla sig på detta viset. Vad nu oss själva beträffar, så vet
vi inte alls om det, som vi önskar oss, skulle vara oss till
gagn eller skada, vi har bara det där löftet att trygga oss till.
Åter höjde den ljuva uppenbarelsen framför dem ett
ögonbryn, liksom av otålighet över deras envishet, därpå
fortsatte hon med en röst, som klang allt mildare, ju längre
hon talade:
— Det är mycket gott med en fast tro, men det är inte
säkert, att Gud bara fördenskull kan höra era böner. Det kan
ju hända, att han först vill lära er att vara nöjda med det
goda, som har blivit er beskärt
Härvidlag tänker jag på er granne, den rika bonden
utanför Palermo, fortfor hon. Han har utom den dottern, som
ligger sjuk, ännu en, men denna är ful och litet missbildad,
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
