Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Den heliga bilden i Lucca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BILDEN I LUCCA
där oppe skrämmer mig nästan med sina breda ögonbryn
och sina djupa ögon. Jag känner mig ängslig, därför att han
är avbildad utan skägg. Jag kan inte känna igen honom.
De förundrade sig också över att bilden var iklädd en
kort livklädnad av något svart tyg och hade ett bälte om
livet samt träsandaler på fötterna. Den var dessutom mycket
dammig och hade säkert hängt där i åratal, utan att man
hade tänkt på att ge den någon tillsyn.
— Ni känner er säkert mycket oroliga, sa deras
led-sagarinna. Ni hade väntat er’, att den mäktige, som ska
hjälpa er, skulle ha ett helt annat utseende.
— Kära, nådiga fru drottning, sa den gamla mannen,
vi tänker alls ingenting sådant. Vi är glada, att vi inte
genast kunde känna igen honom. Vi vet, att det var på samma
sätt, när han gick här på jorden, att han var ringa till sitt
yttre och att människorna inte genast förstod, att han var
Guds son.
Leendet återvände i full klarhet på den främmande
kvinnans ansikte.
— Överlämna då er gåva till honom! sa hon.
Utan att säga ett ord vidare sjönk de båda gamla ner på
knä och böjde sina huvuden mot stengolvet.
— O Kristus, Guds son, sa de, tag emot vår gåva, och
hör vår bön! Se här de trettio florinerna, som vi erhöll,
när vi sålde vår trädgård, vår stuga och vår gamla åsna! Vi
har burit hit dem ända från Sicilien, därför att vi vet, att du
vedergäller hundrafalt varje gåva, som man erbjuder dig.
Låt inte vår tro komma på skam, utan skänk oss så mycket,
att vi må njuta en sorgfri ålderdom!
I det att de sade detta, lossade mannen pungen med
florinerna från bältet och sköt den fram mot pelarn, som
uppbar korset.
De uttalade än en gång samma ord utan att lyfta sina
huvuden, men plötsligen hörde de ett lätt knakande ovanför
sig. De höjde blickarna och såg, att träbilden hade lösgjort
sin ena arm och sin ena fot från spikarna, som
genomträngde dem.
Den gamla kvinnan grep hårt om sin mans hand, men
8. — Lagerlöf, Troll och människor. 113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
