Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
sitter och betraktar henne, kan hon inte låta bli att tycka,
att svägerskan ser ut som en riktig spåkäring. Hon är
brun-hyad med spelande, mörka ögon och en lång krok till näsa.
På huvudet bär hon en svart spetsmössa, som skjuter ner i
en snibb mitt i pannan, och vid tinningarna ligger tre
kanonlockar. Hon har inte ett grått strå i sitt hår, men hon har
inte en fläck i sitt ansikte, som inte är
rynkor.
’ Moster Wennervik lägger ut korten i fyra rader med nio
kort i raden, och när detta är gjort, sätter hon ner pekfingret
pä första kortet och börjar räkna: ett, två, tre, fyra, ända
till sexton. Hon räknar uppåt och neråt, fram och tillbaka
och flyttar fingret under räkningen, ända tills hon kommer
till det sextonde kortet. Då småmumlar hon för sig själv,
som om hon inte vore riktigt nöjd.
— Nå, vad ser syster? frågar gamla fru Lagerlöf.
— Det är någon sjuklighet, som följer henne, svarar
prästfrun, och jag tror, att hon får slitas med den i hela sitt liv.
— Var och en ska ha sitt kors, annars blir det inte folk av
en, säger gamla fru Lagerlöf. Hon är av ett ljust lynne och
vill alhid se det bästa i allting. Om hon är sjuklig, får hon
väl föra ett stillsamt liv, och det är ändå det bästa för en
Wennervik sätter ner pekfingret på korten och
börjar räkna på nytt.
— Det ligger många och långa resor framför henne, säger
hon och blinkar smålustigt åt svägerskan. Och flerfaldiga
gånger måste hon flytta och byta om bostad.
— En rullande sten beklädes inte med mossa, säge]
fru Lagerlöf. Hon, som i alla sina dar har bott på
gård, är inte riktigt nöjd med att barnbarnet ska bli en
sådan, som flackar land och rike omkring. Men jag förstår
väl, att om hon blir sjuklig, så kan hon inte förtjäna sitt
eget bröd, utan blir skickad mellan släktingarna. Det är
inte lätt för den, som inte kan arbeta och göra nytta för
— Hon får träla och arbeta i alla sina dar,
syster vara rädd för.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
