Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SPÅDOMAR
en förfärlig strid med alligatorn sticker sin kniv i hans
hjärta.
Efter detta läser jag sida på sida, så länge som jag får
vara i fred. Och så snart som jag har en ledig stund och
inte måste sitta vid skolbordet för att lära skriva, räkna och
läsa, smyger jag mig bort till Oceola, som alltjämt ligger
kvar på samma plats, och fortsätter läsningen.
Jag är alldeles betagen, alldeles förtrollad. Dag och natt
tänker jag på boken. Det är en ny värld, som jag plötsligen
har upptäckt. Det är livets hela rikedom, som för första
gången uppenbaras mig. Det är kärlek, hjältedåd, sköna,
ädla människor, nedriga skurkar, faror och fröjder, lycka
och nederlag. Det är framför allt en konstfullt
sammanslingrad räcka av händelser, som ger spänning och
förväntan. Det är allt möjligt, som ett litet sjuårigt barn, som
växer upp på en stillsam herrgård, aldrig förut har haft en
aning om.
Sedan jag har slutat Oceola, kastar jag mig över alla
romaner, som jag kan komma åt. Det skulle inte vara lätt
att säga hur mycket jag förstår av dem, men jag njuter
obeskrivligt. De flesta av dem har dock alldeles försvunnit ur
mitt minne.
När jag tänker tillbaka på denna tiden, förvånar det mig,
att man lät mig läsa vad helst jag önskade. Men jag förstår,
att mor och far hade svårt att neka mig. Den där
sjuklig-lieten, som moster Wennervik hade förutspått mig, hade
redan kommit över mig. Mitt ena ben var svagt, och långa
tider kunde jag alls inte gå. Det ansågs inte nyttigt, att jag
roade mig med utelekar och kroppsövningar som de andra
barnen, utan jag borde helst hålla mig stilla. Och då nu
föräldrarna såg, att jag var lycklig, bara jag hade en bok
i handen, ville de väl inte beröva mig det nöjet.
Men för mig blir bekantskapen med indianboken Oceola
avgörande för hela livet. Den väcker hos mig en djup, stark
längtan att en gång åstadkomma något lika härligt. Det är den
boken, som gör, att jag vid mina unga år redan vet, att vad
jag helst av allt vill syssla med under mina kommande
dagar, det är att skriva romaner.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
