Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tal vid Nobelfesten 10 december 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL VID NOBELFESTEN 10 DECEMBER 1909
son, som sände mig ut på min gesällvandring till södern,
till de små skolbarnen, som klottrar ihop ett tack för Nils
Holgersson? Vad skulle det ha blivit av mig, om man inte
hade velat läsa mina böcker? Inte heller får du glömma
dem, som har skrivit om mig. Kom ihåg den store danske
kritikern, som vann mig vänner över hela sitt land bara
med ett par ord! Och tänk på honom, som nu är död och
som tillblandade sin dryck på bittert och ljuvt konstfullare,
än någon har gjort hos oss före hans tid! Tänk på alla dem,
som i främmande land har arbetat för mig! Jag har skuld,
far, både till dem, som har berömt, och till dem, som har
tadlat.’
’Ja, ja’, säger far, och jag tycker, att han ser litet
orolig ut. Han börjar visst förstå, att det inte blir så lätt att
råda mig.
’Kom ihåg alla, som har hjälpt mig, far!’ säger jag.
’Tänk på min trogna vän Esseide, som sökte öppna en väg
för mig, då ännu ingen annan vågade tro på mig! Kom
ihåg de många, som har värnat om min diktning och
skyddat mitt arbete! Och kom ihåg min goda vän och
reskamrat, som inte bara förde mig till södern och visade mig
all konstens härlighet, utan också gjorde hela livet ljusare
och rikare! Och tänk på all kärlek, som har mött mig,
tänk på all heder och utmärkelse! Kan du inte förstå, att
jag behöver komma till dig för att få veta hur man betalar
sådana här skulder?’
Far har sänkt huvudet och ser inte så hoppfull ut som
i början. ’Jag tror visst, att det inte blir så lätt att finna
hjälp för dig, flickan min’, säger han. ’Men nu måtte det
väl vara slut?’
’Nej, hittills har det väl ändå varit så, att jag har kunnat
bära det’, säger jag. ’Men nu kommer snart det allra värsta.
Det var därför, som jag var tvungen att gå till dig och Éråga
om råd.’
’Jag kan inte förstå, att du kan råka i värre skuld’, säger
far.^
’Å jo’, säger jag och så talar jag om ’det’ för honom.
’Aldrig kan j ag tro, att Svenska akademien ...’ säger far.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
