Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Hem och stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEM OCH STAT
HEM OCH STAT.
(Tal vid rösträttskongressen i Stockholm, juni 1911.)
Mina herrar och damer!
Först och främst har jag att frambära ett tack till
Kongressledningen, som har inbjudit mig att tala vid detta
tillfälle, och i detta mitt tack ligger inte bara ett erkännande
av den heder, som uppdraget innebär, utan jag vill tacka
också därför, att Ledningen genom att göra mig till talsman
för rösträttssaken har nödgat mig att för min ringa del
söka komma till rätta med den skiftande och törhända
världsomdanande företeelse, som heter kvinnorörelsen.
Ty — inte sant? — ett är att gå med i ledet, att tyst följa
skaran, såsom jag hittills har gjort härvidlag. Så länge
svarar man bara för sig själv, och så länge kan en fast tro
på den nya riktningens praktiska nödvändighet vara
tillräcklig. Något annat är det att stå fram och tillropa de
förbigående, att den rätta vägen är funnen och att den gör väl, som
sluter sig till oss. Därmed tar man på sig ett ansvar, som inte
kan bäras, utan att man har klart för sig, att rörelsen också
är av den ideella betydelse, att det kan vara gott att kämpa
för den, vad man än därav vinner: glädje eller lidande,
framgång eller nederlag.
Vidare vill jag bekänna, att när jag satte mig att tänka
igenom mitt föredrag, trodde jag, att jag utan svårighet
skulle finna skäl, som bevisade rättmätigheten av vår
fordran. Jag ansåg, att jag bara hade att gå in i en
välförsedd rustkammare och plocka fram de vapen jag behövde.
De fanns där redan i ordning, starka och skarpslipade,
uppsökta från historien och livet, från tankens värld
liksom från erfarenhetens. Jag behövde endast välja.
— Låt se, sade jag till mig själv, vi kvinnor fordrar
rösträtt. Vad har vi då att åberopa oss på, som kan
berättiga oss att ta del i riksstyrelsen?
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
