Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS F R Y X E L L
lilla flickan? sa professorn, när han tog oss i hand, och så
gällde det för oss att högt och tydligt tala om vad vi hette,
för det var inte utan, att professorn var litet lomhörd.
Jag tror, att de andra redde sig bra nog, svarade tydligt
och käckt, men för mig gick det illa. Att stå där inför den
store och märkvärdige mannen med silverkraschanen på
bröstet, han, som hade skrivit fler böcker, än jag ännu hade
läst, han, som var så helt annorlunda än någon jag ännu
hade råkat, och svara högt och tydligt! Det var omöjligt.
Jag kunde inte få fram ett ord.
Jag skämdes, medan jag satt i vagnen på hemvägen, över
att jag hade varit dum och blyg. Men numera är jag inte
alls så missnöjd med att det gick, som det gick. Det var en
överväldigande personlighet, som förtog mig makten att säga
något. Och detta intryck av något storartat och andligen
mäktigt, det har jag kvar ännu. Det kommer över mig, var
gång jag tänker på den gamle historikern. Jag har svårt att
erfara detsamma, när jag står inför nutida stormän. Jag
vet inte om det beror på att jag såg honom med ett barns
förstorande Ögon eller om den tidens människor var
tillskurna efter större mått.
Detta var första gången jag såg Anders Fryxell. Nu skulle
jag också vilja berätta något om det sista minne, som jag har
av honom.
Det var i Sunne prostgård en septemberkväll alldeles som
nu. Det var en bjudning, men endast för några få av det
närmaste umgänget. Prostgården var ombyggd just då, och
jag tror, att meningen med bjudningen var, att vi skulle få
bese den nya bostaden.
Vi gick och såg oss om i rummen, och det var många
jämförelser som gjordes. De äldre var nog litet vemodiga
över alla förändringar.
De talade om de stora prostgårdskalasen, som de hade
varit med om, och undrade om glädje och gästfrihet skulle
komma att trivas lika bra i de nya rummen som i de gamla.
Jag tror, att de tyckte bäst om sig i prostens arbetsrum.
Där kunde man lättast glömma, att man befann sig i ett
nytt hus. De stora bokhyllorna klädde hela rummet alldeles
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
