Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
hopp. Han hade sörjt sig gammal i förtid, läste inte mer
några tidningar, ville ingenting höra från den yttre världen.
Hurudan skulle far vara nu, då sonen kom hem? Skulle de
kunna få någon julglädje, om far fortfarande var lika dyster?
Medan han undrade över detta, körde släden in på
gårdsplanen. Förstudörrarna slogs upp, far och mor kom ut på
trappan, och han märkte strax, att deras röster ljöd lika
glada som förr i världen. När han var avpälsad och kom
in i salen, såg han med undran på fadern. Hans gestalt
hade liksom höjt sig. Han såg föryngrad och stark ut. Det
måtte ha hänt honom något mycket gott, något, som sonen
inte hade hört talas om.
Han fick sig mat, han skrattade och var lycklig, men han
tordes inte fråga vad som hade skett.
Men snart tog far honom vid handen och förde honom
in i sitt arbetsrum.
— Kom hit, Anders, så ska han få se något nytt!
Och han visade honom stora kartor över Polen och
Ryssland, som låg utbredda på skrivbordet, och då förstod
sonen vad som hade gett den gamle nytt liv. För detta var
ju det året, då Napoleon hade gjort sitt infall i Ryssland,
men blivit tvungen till återtåg och förlorat hela sin här.
Gamle prosten hade följt honom här på kartan och hade satt
ett bläckstreck vid varje ställe, där han hade lidit ett nederlag.
— Nu, Anders, blir det slut på den tyrannen, den
folk-förstörarn, den frihetsmördarn. Nu får vi tillbaka friheten
och freden och arbetet.
Men en sådan stark kärlek till friheten, ett sådant lidande,
vållat av olyckor ute i världen, måste inte detta verka
övertygande på den unge? Måste han inte lära sig att avsky den
lysande hjälten, som förstörde och ödelade? Måste han inte
komma att skatta och värdera en styrelseform, som lämnade
tillfälle åt hög som låg att verka för det goda och utveckla
sina krafter till sitt lands båtnad?–-
Vice pastorn råkade nu säga något om att han hade varit
helgjuten också i annat. Han hade aldrig varit rädd att
säga sin mening, också när han visste, att det skulle väcka
stor anstöt.
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
