Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tavaststjernas sista sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAVASTSTJERNAS SISTA SOMMAR
— Och om de visste sen, att jag tyckte, att det var roligt!
lade han till.
Detta gjorde oss på nytt betänksamma.
Det var alldeles ovedersägligt, att han blev starkare,
gladare, mer förhoppningsfull för varje dag. Och detta var
naturligtvis den goda Visby luftens och badkurens förtjänst
liksom det stränga och återhållsamma levnadssättets. Men
antag nu, att vi spelade den rollen härvidlag, att det genom
oss lyckades honom att finna förströelse utan att överträda
läkarföreskrifterna... Han var nog ingen lydig patient i
vanliga fall.
Vi fick den tron, att det var rättast att låta allt fortsätta,
som det hade börjat. Vi finge väl arbeta så mycket skarpare
på hösten, då vi bleve ensamma. Vi var kanske inte komna till
Visby bara för att sköta vårt eget arbete den här gången.
Nu, så här långt efteråt, tycker jag, att jag alltid ser oss
på den övre verandan, men i verkligheten ställde det sig nog
inte så enformigt. De var ivriga cyklister, både herr och fru
Tavaststjerna, och många gånger spanade de upp oss, när vi
satt och läste utanför murarna, och kom surrande fram till
oss. Ibland promenerade vi längs med strandvägen, och
många kvällar följde de oss hem på små stigar mellan
Visbyträdgårdarna, skjutande cyklarna framför sig och
berättande om milslånga utflykter, som de hade företagit under
dagen.
Inte heller var det alltid Sophie Elkan, som förde ordet.
Tavaststjerna kunde också berätta, men då var det oftast
om segling, om äventyrliga färder uppe i Ålands skärgård
i storm, i dimma och i begynnande isbildning. Vi kunde
förstå, att han satte särskilt värde på segelsporten, därför
att den erbjöd så ovanligt många tillfällen att råka i
livsfara. Han tyckte nog aldrig, att det var lönt att gå ut till
sjöss, om det inte var hissat stormvarning.
Denna sida av hans karaktär var oss en överraskning. Vi
tyckte, att oförvägenheten inte ville gå ihop med det, som vi
hittills hade sett av honom. Vi hade intrycket av en fin
världsman, som var lika hemmastadd i Paris och Berlin som
i Stockholm och Helsingfors. Men här stack nu finnen fram
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
