Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tavaststjernas sista sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Han tog sig för att berätta om Bj örneborgstidningen. Det
var som ett levande väsen, det där bladet. Det gick sina egna
vägar, ingen kunde styra det, allra minst redaktören. Ingen
tidning i Europa hade så många tryckfel. Detta fanns det
ingen hjälp för, utan man fick bära det. Och ibland innehöll
den smäd^dikter mot sin egen redaktör. Vi kunde inte
begripa hur sådant kunde hända, förrän vi förstod, att det
var han själv, som hade låtit föra in dem. Jag är nästan böjd
att tro, att han också hade arrangerat tryckfelen.
En annan dag sökte han intressera oss för ett stort
företag. Kung Oskars jubileum firades det året, och han
föreslog, att vi skulle sända omkring cirkulär till alla Sveriges
tidningar och erbjuda dem hyllningsdikter. Han var
övertygad om att alla tidningar ämnade införa undersåtliga
och högstämda kväden, och om vi satte oss ner och tillverkade
jubileumspoesi under några veckor, skulle vi kunna
förtjäna en mängd pengar.
Detta hände en av de sista dagarna, som vi åt middag i
paviljongen. Det var otrevligt och ruskigt där, borden stod
odukade, stolarna var uppstaplade i högar, och alla gäster
utom vi var borta. Men om någon hade gått förbi, så hade
han nog fått höra ett sådant glam därinifrån, att han kunde
ha trott, att det hade blivit hög säsong på nytt.
Sedan, när paviljongen stängdes, fick vi lov att söka oss ett
annat matställe, och vi fruntimmer beslöt att inta våra
måltider på hushållsskolan. Det var mörkt och instängt där,
men den låg nära vår bostad, och där var billigt. Var
Tavaststjerna skulle äta, visste vi inte; vi tog för givet, att
han skulle flytta till stadshotellet. Men när vi kom till
hushållsskolan för att spisa, var han där före oss. Vi blev
nästan rörda. Det var ju bara för vår skull han kom dit.
Där fanns verkligen ingenting annat, som kunde locka
honom.
Ingen stad i världen kan anta ett så ödsligt utseende som
Visby, sedan badgästerna har försvunnit. Vi kunde gå hela
gator utan att möta en människa. Stadsborna tycktes förstå
konsten att göra sig osynliga. De borde ju ändå ha varit
tvungna att gå ut någon gång, men man såg dem aldrig. Vi
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
