- Project Runeberg -  Troll och människor /
196

(1915-1921) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Mathilda Wrede

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MATHILDA WREDE.


1.



Jag påminner mig mycket väl hurusom då jag vintern 1912
för första gången i mitt liv besåg Helsingfors’ museum,
min finländske ledsagare helt hastigt stannade framför en av
målningarna.

— Den här tavlan, sa han, tror jag, att vi minst gärna
ville mista av allt, som finns här på museet.

När han sade detta, kastade jag en blick på tavlan. Det
var ett porträtt av ett fruntimmer med slätkammat hår och
klädd i en enkel, mörk klänning. Hon var inte ung längre,
hon var inte heller vacker, och hela målningen var så
utförd, att man märkte, att artisten hade velat undvika att
göra den på något sätt påfallande.

— Vem föreställer den? frågade jag, alltmedan jag stod
där och strävade att göra klart för mig varför den hade fått
ett så varmt beröm.

— Det är Mathilda Wrede av Järnefelt, sa finländaren, och
det hördes på tonen, att han inte ansåg sig behöva säga mer,
för att jag skulle förstå.

Jag hade emellertid aldrig förut hört talas om Mathilda
Wrede, så att namnet sade mig ingenting. Men innan han
hade talat ut, tyckte jag, att en hinna drogs från mina ögon,
så att jag kunde se vem det var jag hade framför mig.

Jag såg det på de magra, starka händerna och på
klänningen, som inte hade en knapp eller ett veck eller en
bandögla mer, än som var strängt nödvändigt. Fast först och
främst såg jag det nog på den blanka glansen i de
uppåtvända ögonen, som icke kom sig av tårar eller något annat
jordiskt. Jag hade framför mig en av dem, som Gud hade
befallt att strida mot världens ondska och elände och som
aldrig tänker på sig själva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troll/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free