Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Magister Frykstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGISTER FRYKSTEDT
den tiden, då hon ägde skönhet och ungdomlig glättighet,
måtte hon ju ha varit oemotståndlig. Och jag frågade
stillsamt om det hade varit hennes förtjänst, att bjudningen
hade lyckats så förträffligt.
Men därtill nekade hon på det bestämdaste. Förtjänsten
var inte hennes, utan magister Frykstedts.
Han hade varit så vacker för det första med de djupa,
melankoliska ögonen och det rika, vågiga håret. Det hade
varit något högstämt och strålande över honom. Den glädje
han kände över att ha lyckats komma in på en ny
levnadsbana hade fyllt honom med vacker, allvarlig entusiasm.
Min faster hade aldrig tänkt sig, att en människa kunde
vara mäktig av så stark inspiration. Han höll det ena talet
efter det andra, och det var inga vanliga bordstal, utan de
var fulla av de djupaste tankar. Allt, vad han yttrade vid den
middagen, ägde ett sådant intresse, att var och en ville lyssna
till honom. Han blev medelpunkten för alla samtal, och
han förde de närvarande bort till nya, okända världar. Men
fastän man var djupt gripen av de ädla och djärva idéer,
som han framkastade, fann alla, att han själv var det största
undret. Man njöt det upplyftande skådespelet att se snillet
brinna och blixtra i en människosjäl.
Det fanns många framstående personer bland de inbjudna.
Biskop Agardh var själv ett snille, värden jämte flera av
gästerna var lärda och begåvade män. De rycktes med av
Kalle Frykstedt, de höjde sig alla från sina gråa
vardagstankar och fällde vältaliga och djupsinniga yttranden. Men
ingen var ändå som han.
Så länge som magister Frykstedt satt vid middagsbordet,
rörde han knappast vid vinet, och överhuvudtaget ägnades
inte mycken uppmärksamhet åt mat och dryck vid det
gästabudet. Men de inbjudna satt ändå kvar timme efter
timme. Till sist reste sig biskopen och sade farväl, i det
han tackade det unga värdfolket fÖr det angenämaste kalas,
som han hade varit med om i sin biskopsstad. På samma gång
som biskopen avlägsnade sig flera av de äldre herrarna, och
även värdinnan drog sig tillbaka.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
