Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Luciadagens legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUCIADAGENS LEGEND
som var på väg till Helga Trefaldighetskällan vid Sätra
by i Västmanland, begärde att bli släppta över bron. Dessa
människor, som hade gett sig ut för att återvinna sin hälsa,
var vana, att de vid vägen boende på allt sätt underlättade
deras vandring, och det hände dem oftare, att de fick ta
emot pengar, än att de behövde ge ut några. Fru Rangelas
brovaktare hade emellertid sträng befallning att inte visa
någon efterlåtenhet, allra minst mot detta slag av vandrare,
som hon misstänkte för att vara mindre sjuka, än de ställde
sig, och för att dra kring landet av ren lättja.
När de sjuka alltså blev nekade fri överfart, uppstod
bland dem en jämmer utan like. De lama och ofärdiga
pekade på sina förtvinade lemmar och frågade hur någon
kunde vara nog hård att vilja förlänga deras färd med en
hel dagsresa, de blinda föll på knä på vägen och försökte
leta sig fram till brovaktarna för att kyssa deras händer,
medan några de sjukas fränder och vänner, som bistod dem
under färden, vände ut och in på sina påsar och pungar
inför väktarnas ögon för att visa, att de verkligen var
tomma.
Men knektarna stod alldeles omedgörliga, och de fattigas
förtvivlan kände ingen gräns, då till deras lycka frun på
Börtsholm kom roende framåt viken i sällskap med sina
styvbarn. Hon skyndade till vid oväsendet, och så snart hon
hade fått reda på vad det var fråga om, utbrast hon:
— Detta är verkligen den allra lättaste sak att avhjälpa.
Här går nu barnen i land en stund för att besöka sin
mormor, fru Rangela, och under tiden ska jag föra dessa sjuka
vandrare över sundet i min båt.
Både väktarna och barnen, som visste, att fru Rangela
inte var att skämta med, när det gällde hennes kära
bropengar, sökte med miner och tecken varna den unga
frun, men hon märkte intet eller ville kanske ingenting
märka. Ty denna unga kvinna var i allt olik sin fränka fru
Rangela. Alltsedan hon var ett litet barn, hade hon älskat
och vördat den helgonkrönta sicilianska jungfrun Lucia,
som var hennes skyddspatronessa, och haft henne bofast i sitt
hjärta som en förebild. Till gengäld hade helgonet genom-
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
