Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Luciadagens legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUCIADAGENS LEGEND
Borden i gästabudssalen höljdes med dukar, de dyra
vaxljusen packades upp ur djupa kistor, och på bänkarna
utbreddes blåa fjäderbolstrar och bonader.
Under alla dessa förberedelser fortfor borgherren och
hans män att sova. När herr Eskil äntligen vaknade, såg
han av solens läge, att middagsstunden var inne. Han
förvånade sig inte blott över sin långa sömn utan kanske än
mer över att han hade sovit bort den förtrytelse, som förra
kvällen hade plågat honom. Hans hustru hade under
morgonens drömmar visat sig för honom i stor mildhet och
ljuvhet, och han förundrade sig nu över sig själv, som
hade känt sig hågad att döma henne till ett hårt och nesligt
straff.
"Kanske att det inte står så illa till, som fru Rangela
har intalat mig", tänkte han. "Visserligen kan jag inte
behålla henne som min hustru, om hon har förskingrat
min egendom, men det må vara tillräckligt att sända hem
henne till föräldrarna utan annat straff."
När han utträdde ur sin kammare, möttes han av sina
åtta barn, som förde honom med sig till gästabudssalen.
Där satt hans män redan bänkade och inväntade otåligt
hans ankomst för att få gripa sig an med måltiden. Ty
borden framför dem dignade under allt slags härlig mat.
Fru Lucia satte sig utan att visa någon ängslan vid sin
mans sida, dock var hon inte befriad från all oro, ty fastän
hon hade kunnat i hast laga till mat, var hon alldeles utan
öl och mjöd, som inte så fort kunna framställas. Och hon
var rätt oviss om herr Eskil skulle anse sig väl förplägad
vid en frukost, där dryckesvarorna fattades.
Men då märkte hon på bordet framför sig den stora
kopparkannan, som den heliga jungfrun hade burit. Den
stod där, fylld till randen av doftande vin. Åter kände
hon sig innerligen glad över det barmhärtiga helgonets
beskydd, och hon bjöd herr Eskil av vinet, allt under det
att hon berättade honom hur det hade kommit till Börtsholm,
vartill han lyssnade med allra största förundran.
När herr Eskil ett par gånger hade smakat på vinet,
som dock denna gång inte verkade sövande, utan endast
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
