Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Luciadagens legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUCIADAGENS LEGEND
— Än en sak ville jag be er om, min käre herre och
husbonde, sade hon, och det vore, att ni mera ville dväljas
i hemmet. Då skulle jag aldrig komma i frestelse att handla
mot er vilja, och likaså skulle jag då kunna visa er all den
kärlek jag känner för er, så att ingen förmådde tränga sig
emellan er och mig.
När dessa ord var sagda, märkte alla, att de var
högeligen i herr Eskils smak. Han höjde huvudet, och den stora
glädje han kände förjagade hans blygsel.
Han ämnade just ge sin hustru det huldaste svar, då en
av fru Rangelas fogdar rusade in i gästabudssalen. Han
förtäljde med skyndsamma ord, att fru Rangela i tidig
morgonstund hade rest till Börtsholm för att hinna
övervara fru Lucias bestraffning. Men på vägen hade hon mött
några bönder, som länge hade hatat henne för
bropenningarnas skull, och när dessa hade råkat henne i nattens mörker,
åtföljd av en enda tjänare, hade de först skrämt denne på
flykten, sedan hade de dragit fru Rangela av hästen och
jämmerligen mördat henne.
Nu var fru Rangelas fogde ute på jakt efter mördarna,
och han begärde, att herr Eskil måtte sända ut män, också
han, för att bistå vid sökandet.
Men då reste sig herr Eskil och talade med sträng och
hög röst:
— Det förefaller, som vore det mest passande, att jag
gåve min hustru svar på hennes böner, men innan jag gör
detta, vill jag först vara färdig med fru Rangela. Och då
säger jag, att för min skull må hon gärna ligga ohämnad,
och ingalunda vill jag sända ut mina tjänare till att öva
blodsverk för hennes skull, ty jag tror för visso, att hon
är fallen på sina gärningar.
När detta var sagt, vände han sig till fru Lucia, och nu
var hans röst så mild, att man knappt hade kunnat tro,
att en sådan ton bodde i hans strupe.
— Men min kära husfru vill jag svara, att jag gärna
förlåter henne, liksom jag hoppas, att hon måtte urskulda
min häftighet. Och eftersom det så är hennes önskan, ska
jag be konungen, att han väljer en annan än mig till
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
