Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Artilleristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARTILl,ERISTEN
man inte befalla över sig själv. Då är det något annat,
som tar makten och leder en. Det beror på om det, som
bor inom en, är starkt eller svagt. Innan man har stått sitt
prov, vet ingen hur han kommer att handla, när en stor fara
hotar.
När hon påminner sig detta, rätar hon upp sig och börjar
gå sansat. Men det varar inte länge. Vad bryr hon sig om
att visa besinning? Hennes man ligger ju död, sönderskjuten.
Hon måste springa, hon måste skrika. Hon kan inte annat.
Festplatsen är för resten inte långt avlägsen. Hon
kommer fram på ett par ögonblick. Hon ser de båda läktarna.
De är fulla av människor, som står uppe på bänkarna,
som skriker och gestikulerar. Det har alltså hänt något. Det
har inte varit någon elak skämtare, som har narrat dit
henne.
Hon stannar inte för att fråga någon var hennes man
kan befinna sig. Det behöver hon inte. Hon har ändå
tillräckligt rättesnöre för sin vandring. Hon behöver endast
söka upp kanonen.
Hon ser den stå på sin plats från föregående aftonen.
Fältet framför den är tomt eller nästan tomt. Mittpå den
öppna platsen står en skara människor, som är tysta, som
inte skriker eller gör förskräckta åtbörder som de övriga.
Hon hejdas av en avspärrning, men polisen, som står
vakt där, känner igen henne och öppnar för henne.
— Gå ditåt! Där finner ni honom, säger han och pekar
på den lilla gruppen mittpå fältet.
Hon närmar sig, under det hon alltjämt uppgiver höga
rop. När hon är på endast ett par stegs avstånd, är det någon
i denna tysta och stilla grupp, som fäster
uppmärksamheten på henne. En högre officer, som har stått knäböjd
över något orörligt, oformligt, som ligger på marken, reser
sig och går emot henne.
— Vänta litet! säger han. Gå inte fram till honom ännu!
Låt mig först tala om för er vad som har hänt!
Hon skriker alltjämt, och hon försöker tränga officern
åt sidan för att komma fram.
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
