Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Syster Olives historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
SYSTER OLIVES HISTORIA.
Det var på däcket av en stor Medelhavsångare, där folk
av alla nationer var församlade. De flesta var
engelsmän eller kunde åtminstone tala engelska, men det fanns
också några, som talade franska, och dessa bildade oftast
en grupp för sig. Till det lilla sällskapet hörde bland andra
ett par äldre fransmän, den ene konsulatstjänsteman, den
andre en högre officer, med deras fruar, en vacker liten
belgisk målarinna och en italiensk barmhärtighetssyster.
Alla dessa satt en kväll efter middagen och samspråkade
om engelsmän och amerikaner. En av herrarna höll ett litet
spirituellt kåseri över dem och jämförde dem på det mest
älskvärda och underhållande sätt med sina egna landsmän.
Men helt hastigt avbröts han av den unga belgiskan.
— Nej, herr konsul, sade hon, ni har ännu inte sagt oss
vad som är den väsentligaste skillnaden mellan er och
anglosaxarna.
— Ack, sade den gamla herrn litet spefullt, den allra
väsentligaste skillnaden! Har ni verkligen funnit den,
madame?
— Ja, jag tror, att den består däri, att de alla äger en
inre kallelse. Fråga dem blott, ska ni få höra. Alla, som
är med här ombord, har något slags mission att uppfylla.
Den ene reser till österlandet för att bota spetälska genom
handpåläggning, en annan vill vänja oss av med att äta
kött. Herrn där borta har för avsikt att upprätta det gamla
armeniska riket, och den unga mannen, som han talar med,
vill uppfinna en lufttorped.
— Nå, och vi, sade konsuln och kastade en snabb blick
på sina reskamrater, vi lider väl inte heller brist på
människor, som äger en inre kallelse?
— Om förlåtelse, herr konsul! sade belgiskan. Vi förblir i
det stånd, vari vi är födda, eller vi blir vad våra föräldrar
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
