Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Syster Olives historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
— Jag tror för min del, att vi är för kritiskt anlagda för
att följa den. Vi vet alltför väl, att den inre kallelsen städse
visar åt orätt håll.
Efter detta yttrande glömde man alldeles, att man hade
utgått från en jämförelse mellan fransmän och engelsmän.
I stället började alla att tala om anlag och kallelse, och
man anförde flera exempel på de besynnerliga förhållanden,
som kan uppstå, när dessa båda inte överensstämma.
— Jag känner en stor författare, sade den ena av
damerna, som anser sitt liv förfelat, därför att han inte har
blivit balettmästare. Han försäkrar ständigt, att detta hade
varit hans egentliga kallelse, fastän han olyckligtvis har
blivit förhindrad att följa den.
De flesta tycktes anse, att den inre lusten nästan
undantagslöst förde vilse. Endast monsieur Bartout höll fast vid
att den var en säker vägvisare, som man inte borde tveka
att följa.
— Vad annat har vi människor att rätta oss efter?
frågade han.
— Men, monsieur Bartout, jag erinrar mig nu, att jag
en gång kände en av era landsmaninnor, som hade följt
den inre kallelsen, sade barmhärtighetssystern. Om ni
tilllåter, ska jag berätta er hennes historia. Hon var en av
våra allra bästa sjuksköterskor. Hon hade inträtt i vår
orden, långt innan jag blev mottagen där, och det var hon,
som satte mig in i mina åligganden.
— Syster Olive, började barmhärtighetssystern, var
fransyska, men så olik alla fransyskor, som jag hade sett, att
jag till en början tog henne för en tyska eller schweiziska.
En fransyska måste, efter min mening, antingen vara en
vacker, fyllig dam med olivgul hy och livliga bruna ögon
eller också liten, späd, förfinad, bara som en fläkt. Syster
Olive däremot var storväxt, mager, inte alls vacker, men
stark och munter, med ett utseende, som ingav förtroende.
Och mer förundrad blev jag, när jag så småningom fick
veta, att syster Olive hade varit en storhet, en berömdhet,
att hon en gång hade hetat mademoiselle Olive Miteau,
att hon hade bott i en elegant våning, hade åkt efter egna
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
