Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Syster Olives historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SYSTER OLIVES HISTORIA
endast en tanke. Den stackars bondflickans alla önskningar,
all hennes längtan gick ut på att komma till teatern och
spela donna Sol.
Det var naturligtvis inte lätt för henne att slita sig lös
hemifrån, men syster Olive besegrade alla hinder. Hon
övervann både fader Miteau och sin mor och sin kärlek till
hemmet och motståndet från en ung man, som gick och
väntade på henne och hennes hemgift. Och så kom det sig,
att hon, som aldrig hade gjort annat än lagat mat och
bryggt cider, slöt sig till ett kringresande teatersällskap.
Under hela första året, ända tills hon hade lärt sig att
tala pariserfranska, fick inte syster Olive göra annat än sopa
och städa på scenen och passa opp på de verkliga
skådespelerskorna. Det var ingen lätt uppgift för den blivande
donna Sol att damma sammeten på tronstolarna eller att
sätta i stånd primadonnans toaletter. Men syster Olive bar
alla prövningar med sitt eget goda lynne, och alla hennes
kamrater tyckte om henne. Alla önskade, att hon snart
skulle få uppträda. "Ack, om ni ändå kunde finna någon
passande roll för den stackars Olive!" brukade de säga till
teaterdirektören.
Slutligen fick syster Olive en roll, men inte en sådan,
som hon hade önskat sig. Hon hade velat spela drottning,
men man lät henne uppträda som mjölnarhustru. Hon skulle
vara simpel och grov i målet, visa sig i tarvliga kläder
och vara nerdammad av mjöl. Syster Olive brukade tala
om, att när hon fick denna roll, hade hon förlorat modet
och börjat gråta. Förut, då hon ännu sopade trappor och
golv, hade hon aldrig gråtit.
Själva primadonnan nedlät sig till att söka trösta syster
Olive och sa till henne, att hon skulle vara glad nu, dä
hon äntligen fick visa sig på scenen. Hon kunde aldrig
komma så långt som till donna Sol, om hon inte började
som mjölnarhustru. Hon, primadonnan, hade börjat som
skomakarpojke.
Syster Olive övade alltså in rollen och spelade den så
gott hon förstod. Men efter sitt första uppträdande grät
hon på nytt. Hon hade lyckats alldeles förträffligt, publiken
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
