Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Syster Olives historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
någonsin gått på det sättet eller talat så som denna donna
Sol. Det är inte en roll för en människa."
Men ibland kände ändå syster Olive något av den forna
hänförelsen för rollen, och då tänkte hon: "Om jag
verkligen kommer att uppträda, om jag äntligen en gång står
på scenen, då ska jag bli en sådan donna Sol som ingen
före mig. Jag vet, att hon lever inom mig som mitt andra
jag. Vad betyder det, att jag inte lyckas vid repetitionerna?
Jag vet, att i det stora ögonblicket ska hon träda fram."
Inte desto mindre var syster Olive förtvivlad efter varje
repetition, och hennes förtvivlan delades av både direktören
och de övriga artisterna. "Mademoiselle Miteau", sa
direktören en dag mycket vänligt till henne, "ni har mitt löfte,
och allt ska bli, som ni vill, men vill ni det verkligen?"
"Jag vet inte om jag vill", sa hon, "men jag vet, att jag
måste."
Hon började att se framåt mot ett nederlag, ett nederlag
just i det, som hade varit hennes livs ärelystnad, ett
nederlag i det skrattlystna Paris, på Frankrikes främsta scen.
Snart tycktes syster Olive förlora allt intresse för själva
rollen. Hon sysselsatte sig endast med bisaker. Hon provade
peruker och valde mellan en röd och en svart, såsom man
väljer, då det är ett helt livs lycka eller olycka, som ska
avgöras. Hon provade sin kostym med oerhörd
noggrannhet och sminkade sig på försök än i rosa, än i olivgult.
Men hon, som var nätt, ja, graciös som kammarjungfru,
blev som adelsdam stel och tafatt. Hennes ansikte, som såg
friskt och ungdomligt ut under en bondkvinnas huva, blev
märkvärdigt gammalt och härjat, när hon skulle framställa
den spanska skönheten.
"Men det måste lyckas", tänkte hon, "sedan mitt sjuttonde
år har jag känt, att jag är kommen till världen endast och
allenast för att spela denna roll."
Det gamla skådespelet Hernani lockar vanligen inga fulla
hus, men den kvällen, då syster Olive uppträdde som donna
Sol, var teatern fullsatt. Alla kände till syster Olives historia,
och man var rörd över denna livslånga kärlek. "Varför
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
