Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Rakels gråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RAKELS GRÄT
Vi säger också, att sådana ljud inte kan bo i en europeisk
kvinnas strupe. Vi säger, att vi aldrig ska få höra något
liknande i vår världsdel.
Vi säger mycket av samma slag, men detta till trots så
hade jag denna sommardag, den sista dagen i augusti år
1914, hört samma vilda läte alldeles utanför min egen gård.
Jag hade känt igen den vilda moderns skrik, då fara hotar
hennes barn, såsom var och en, som en gång har hört det,
måste komma ihåg det för alltid och aldrig kan undgå
att känna igen det.
De, som hade varit ute för att undersöka saken, kom nu
tillbaka. De sade, att den, som hade ropat, var en fattig
hustru, vars enda son just skulle lämna henne för att gå ut
i krigstjänst. Det var inte fråga om annat än en vanlig
värnpliktsövning, men hon trodde, att han aldrig skulle
komma tillbaka, eftersom det var krig på alla håll. De
hade bannat henne för att hon hade ställt sig att skrika
på detta sätt likt en vansinnig och skrämt upp hela gården,
men hon hade svarat, att hon hade måst skrika så. Hon kunde
inte annat, när hennes son nu skulle ut i kriget och bli
dödad.
Jag tänkte för mig själv, att tidens hårda tvång och fasa
i hennes strupe hade fött lätet från forntiden. Rakels, den
sörjande moderns, gråt. Det var längesedan det hade hörts
i dessa trakter, så längesedan, att ingen hade varit i stånd
att säga från vilken varelse det härrörde. Men nu, när kriget
var lössläppt över världen, var det uppväckt ur
människonaturens djup, och nu skulle det inte så snart förgätas.
Kanske skulle vi nu få höra det så ofta, att alla skulle
få lära sig att känna igen det även i vår avlägsna bygd.
Lyckliga, lugna mödrar, som aldrig hade haft en aning
om att ett sådant ljud fanns till, skulle kanske få lära sig,
att det bodde också i deras strupe.
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
