Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
På Utklippans fyrplats söder om Karlskrona, ett par
nakna, låga skär, som knappast skulle märkas från land, om
inte en liten fästningsutpost vore rest på det största av dem,
byggdes ett nytt fyrtorn sommaren 1870. Den, som ledde
bygget, var en ung ingenjör, nu några och trettio år
gammal samt gift sedan fem år tillbaka. Han hade alltsedan
1864 haft tillsyn över lots- och fyrinrättningens byggnader
här i riket.
Men det höga fyrtornet var inte det enda
byggnadsförelag, som det året var i gång där ute på skäret. Där fanns
nämligen en mängd hussvalor, som hade ditlockats av
tångbankarnas insektssvärmar, och i rättan tid hade dessa börjat
syssla med sina bon. Den unge ingenjören hade gett akt på
hur de fäste sina små hängtorn på väggarna till den gamla
donjonen. Först klenades en ring av ler fast på väggen.
Den växte ut, och snart nog såg man bottenvåningens
rundning. Men längre kom det inte heller. Så snart som ett av
de små svalbona var halvfärdigt, lossnade det från väggen
och föll till marken.
Så skedde med det ena boet efter det andra. Intet enda
fick sådan hållbarhet, att det kunde användas. På hela
sommaren blev det inte fråga om någon äggläggning och än
mindre om något uppfödande av ungar bland svalorna på
Utklippan.
Detta var ju en rätt säregen företeelse och inte lätt att
förklara. De små byggmästarna kunde nog sin sak, men
det var kanske något fel med det byggnadsmaterial, som
det året stod till förfogande.
Medan den mänsklige byggmästaren, som också arbetade
här ute på skäret, stod och såg på hur svalornas bon föll
sönder, tänkte han på sin egen lyckas hus, som han hade
hållit på att timra alltifrån uppbrottet till Stockholm dagen
efter den ljuvliga båtfärden på Arbogaån. Byggde han det
av rätt material? Skulle det bli hållbart? Skulle det kunna
bära honom och vad honom tillhörde? Kanske det skulle
störta till marken, det också, när det inte var mer än
halvfärdigt?
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
