Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Himlatrappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
trappan, fastän den reser sig mittibland dem och
trappstegen är breda och lagda av vitaste marmorsten.
Medan vi står och förundrar oss över den väldiga
tempeltrappan, se, då kommer en ung kvinna vandrande mellan
raderna av bodar och stånd. Hon går där i sida och
pälsbrämade kläder, och hon ter sig som en, som är fru i ett
stort hus. Hon är utgången på marknaden med man och
barn och tjänare för att göra sina uppköp och sörja för
de sinas uppehälle och trevnad, som det anstår en myndig
matmoder.
Hon är en av dem, som ser trappan, och hennes blickar
ilar uppåt ända till tempelporten, varur det bländande ljuset
strålar fram. Ett ögonblick viker hon av mot trappan,
liksom ville hon hasta uppför den, men så tänker hon väl pä
hur mycket hon ännu har att beställa nere på torget och
hejdar sig.
Hon går där med nyckelknippa vid bältet och
penningpung i sin hand, hon gör sina uppköp med klokhet och
omsorg, och medan hon går från stånd till stånd, får hon
beröm av torgfolket, därför att hon förstår vad hon gör
och vet vad hon vill och ger klart besked. Och hennes
tjänare instämmer i lovet över den unga matmodern och
säger, att i hennes hus råder ordning och trevnad och goda,
fridsälla dagar.
Om nu edra ögon följer henne, medan hon fyller sina
tjänares korgar med livsmedel och låter barnen välja bland
leksakshandlarnas skatter, då förvånar det eder säkert, att
hennes blickar ofta vänder sig mot torgets mitt till den höga
marmortrappan och att i dem läses en så stark önskan att
bestiga den, ty ni kan inte undgå att märka, att hon är en
av dem, som finner sig väl till rätta i denna världen.
Hon står ännu kvar vid stånden, där man bjuder ut
livets nödtorft, då det vill synas oss, som om något skulle
börja röra sig på trappans lägsta steg.
Det är något, som har hennes gestalt och utseende, men
på samma gång är det som en genomskinlig dimma. Vi
kan dock inte tro, att det, som vi ser, har något med den unga
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
