Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Himlatrappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Hon är ung och sund, hennes skratt klingar sorglöst som
ingen annans, ögonen blixtrar av mod, rösten befaller. Sällan
har vi sett någon med sådan iver och lust hänge sig åt
tävlan och lek.
Men även under det att hon sköter sina bollar och ordnar
sina tävlingslag, glider hennes blickar bort mot den stora
trappan. Och vi förstår, att det, som där rör sig och än är
som en solstrimma, än som en fjäril, än som en blek
dim-skepnad, måste vara hennes själ, som är stadd på en
sömn-gångarvandring uppför den höga himlatrappan. Och utan
att rätt veta varför börjar vi att ängslas. Vi vet inte vad
ände det ska ta på denna vandringen.
Men där nere på denna världens marknadstorg pyr vi hur
den unga kvinnan stundom möter barn, som har insjunkna
kinder, och kroppar, som förvissnar i tärande sot. Hon
stannar bland dem, som hon stannade bland blommorna, och
hon öppnar sin famn för dem, och hon ger sig ingen ro,
förrän hon har fört dem bort till läkarnas och de örtkunnigas
stånd, att de måtte bli skötta och helade.
Vi ser henne också inträda i glitterstånden och i
lustbar-heternas tält. Där inne är det många blickar, som följer
henne, och henne b judes mycken hyllning, därför att hon
är skön och högättad. Men aldrig ser vi henne så allvarsam
som bland flärd och fåfänglighet, aldrig strålar hennes ögon
så glatt, som när hon möter allvar och verklighet.
Vad hon än företar sig, alltjämt rör sig detta, som är
hennes liknelse och beläte, uppåt den höga trappan, som
leder till templet på himmelens berg. Den strävar mot
höjden ihärdigt och utan tvekan, fastän vi väl kan se, att den
bävar för den svindlande höjden och den aldrig upphörande
raden av hala marmortrappsteg.
Men under det att vi sålunda följer den unga kvinnans
vandring på torget och på trappan, utbryter stort tumult
och häftig oreda på världens marknadstorg. Månglare slår
igen sina stånd, och förevisare rycker upp sina tältpålar.
Kyrkklockor sänder ut sitt varnande dån, och flyktingar ilar
förbi med sin egendom. Överallt ropas det, att kriget är
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
