Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
dessa, numera gammalmodiga, fornsägner (!!), i hvilka dock all
Ch»t-stendomens salighet ligger förvarad, och utan hvilken Religionen har
upphört att lefva? Men icke blott öfver våra Prester (bland hvilka
tadlet likväl mera rättvist träffar nästan endast de yngre, och i
synnerhet de inom Hufvudstaden lycksökande Prest-kavaljerer), utan också
öfver de bildade Stånden i allmänhet, och till och med öfver det
ringare folket, måste hvarje redligt hjerta blöda. Vid sjelfva
Universitetet har jag funnit en Lärare nog oblyg, att på Predikstolen
omtala Frälsaren under namn af: den store mannen. Så är Han då
numera icke en Gud! Hvilken upplysning! Jag hör ej till de
obetänksamma ifrare, som hos vår samtid icke kunna upptäcka något
godt; tvertom! jag finner den icke utan sina företräden; men
kraftlös är den likväl ocb full af de olyckligaste fördomar. Huru
inbillar man sig icke tusen vidunderliga saker, som vid minsta eftertanke
skulle framträda i all sin orimlighet? Huru förmenar man icke, t. ex.
i all enfaldighet, att vår Christna tro är full af motsägelsei*? Huru
1er man icke, liksom af medömkan, när man hör det allvarsamma
namnet på den onda andan nämnas? Ack! jag ville också le af
medömkan öfver Er, om jag kunde det för tårar, j arme stridsmän, som
icke en gång hafven ögon att se fienden! Huru narraktig skulle icke
den synas, som man nu beträdde med den enfaldiga svagheten (!!)
alt bedja sin Gud? Sannerligen, med den största försigtighet, har
man, som religiös, ofta svårt nog, att bevara sig för öknamnet af
ÿvârmare. Ocb äfven i andra ämnen, än egentligen religiösa, huru
skall icke allt vara smått och jollrande, och läckert framför allt,
om det skall behaga vår tid? Den får feber-ryckningar, eller ock
småförtörnas den, vid hvarje uttryck af en djupare känsla. Den
darrar eller svindlar vid hvarje teckning af en väldigare bildningskraft.
Den förmår ju icke att spänna sin tanke det ringaste, utan slår,
när den bör ett kraftspråk, genast sagesmannen för örat med
Sve-denborgs trekantiga fyrkanter. Allt skall flyta så klart och så tunt,
som det klara vattnet. Men det är naturligt; ty deri far man ju
spegla sig. Man tål ju icke en gång våra åldriga språkljud i de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
