- Project Runeberg -  Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt /
92

(1812) [MARC] Author: Carl August Grevesmöhlen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9*

na drog sig litet undan, sedan hon sett att man skrattat ät den höga
anförvandten. H >n ville vara högfärdens apa, och gjorde efter, allt
hvad denna gjorde; men har sig för ovalkadt åt, så att hon väckte
ett allmänt gapskratt. Andlligen skulle hon också dansa, liksom de
andra; men, vid första kapriolen, damp hon i golfvet som en stock
och stötte både näsa och mun förtvifladt. Hon försökte, pä samma
sätt, några gånger till; men det misslyckades alltid, och hon skyllde
på det ojqmna golfvet och på sina nya dansskor.

7:0 Lättjan hade låtit kläda sig temligen grann. Hon kom
skridande, med två stora karltampar, en under hvar arm, som snarare
drogo, än ledde, henne. Hon vårdade knappt röra sig. Hon såg fet
och frodig ut, som en elg, men iddcs icke en gång snyta sig, ulan
det måste drängarne göra. Ändlligen satte bon sig på en bänk och
pustade öfver mödan att hafva gått öfver salen. Drängarne voro
ständigt sysselsatte att mata henne med confekt och att springa ärenden ,
som aldrig togo slut; ty allt skulle drängarne göra. Omsider blef
hon uppbjuden att dansa; men hon var för lat och skickade den
ena drängen i stället. Den andra, som tycktes i hemlighet vara
hennes amant, behöll hon qvar, for att torka svetten.

8:0 Girigheten var klädd i en gammal trasig drägt; men, vid
hennes minsta rörelse» hördes huru dukaterne klingade i fickorna.
Hon gick så lätt, för att icke nöta sina gamla skor, och hon
sysselsatte sig att plocka opp knappnålar och karamell-papper på golfvet.
Hon synies vara alldeles fastande, liksom en bondkaplan när ban
kommer på kalas orh varit buden 8 dagar förut.

g:o Misstanken hade en drägt, som ej kan heskrifvas; men hon
säg alltför djupsinnig och förbehållsam ut. H n t ’ides knappt
nalkas någon enda mask; ty hon såg ut som hon fruktade att de
antingen skulle möi da eller bestjäla henne > men hon nalkades likväl
helt nära och förtroligt intill

10:0 Sqvallret, som hade en mask med hundrade munnar, ur
hvilka beständigt utgingo hundrade nyheter på en gång. Strax rusade
hela svärmen emot henue, lade öronen till och studo lyste som ste-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:33:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trompeten/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free