- Project Runeberg -  Två berättelser /
9

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lika mycket värd som en doktor eller en skollärare.
Hvad tjänar det till att längre vara ond, pappa!»

Mäster Willings vrede lade sig något vid hans
ende sons bön, om han också ej hade lust att
fullständigt förlåta honom.

»Vi få väl se, om du håller ord», svarade han. »En
duktig snickare kan väl också förtjäna sitt uppehälle,
men kärare hade det i alla fall varit mig, om du
kommit litet längre fram i världen än din far. Skada
blott på de vackra summor, som till ingen nytta
bortkastats i residensstaden. Om jag haft det så bra i
min ungdom som du, skulle jag dragit mer nytta däraf.
Men från mitt hem fick jag ej ett öre, och då jag
slutligen med möda arbetat mig upp litet, var det för sent
att börja med något annat. Jag tänkte, att du skulle
fullborda hvad jag förgäfves eftersträfvade, men ty
värr är äfven detta mitt hopp omintetgjordt. Nå, som
Gud vill! En duktig snickare är i alla händelser en
aktningsvärd man. Må det då blifva därvid.»

»Kör till för det, pappa!» svarade Hans sorglöst.
»Men nu, mamma, gif mig något att äta och dricka!
Jag är gräsligt hungrig och törstig!»

Modern, som blott var alltför svag för sin ende
son, tog skyndsamt tillfället i akt att afbryta
samtalet, som ju till slut tagit en någorlunda dräglig
vändning, och därigenom hindra, att den hemkomne
gossens dumma streck åter komme på tal och närmare
vidrördes, något som lätt kunde å nyo bringat faderns
blod i svallning. Hon tog sin Hans vid armen och
förde honom in i huset för att ägna honom den ömmaste
moderliga vård. Han var ju, trots allt, hennes
son,-hennes ende son. Ett modershjärta har alltid mera
öfverseende med en sådan, än den strängare fadern
kan få hafva, Mäster Willing kastade en blick efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free