- Project Runeberg -  Två berättelser /
36

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36 BORTOM HAFVET.

midt stod ett med grönt kläde öfverdraget bord,
omkring hvilket sutto ett antal till det mesta fint klädda
herrar, som spelade. Högar af guld och silfver lågo
uppstaplade framför dem. En förunderlig stillhet
härskade för öfrigt i denna salong. Man hörde ej annat än
kulornas rassel i rulettlådan, bankörens entoniga
»vunnit» eller »förlorat» och klingandet af guldmynten,
hvilka antingen framdrogos af de vinnande spelarne
eller af dem, som hade kassan om hand, och så fortgick
det, ritan att någon af de spelande talade ett ord.

»En spelhåla», hviskade Hans med en min af
sviken väntan till sin nye vän. »Om det är den källa,
hvarur jag skall ösa rikedomen, så betackar jag mig!»

»Spela bara först, och rätta dig helt och hållet
efter mina anvisningar», svarade Henrik lika tyst.
»Men ha inte för brådtom. Låt oss träda närmare,
jag måste först iakttaga spelets gång en stund.»

Hans hörsammade anvisningen, om också med
hemlig ovilja. Ehuru sorglös och lättsinnig i hög grad,
hade han dock hitintills ej haft lust för spel och skulle
sannolikt ej följt Henriks lockelse, om han kunnat ana,
hvart den skulle föra. Men nu var han en gång där,
och när han såg, huru högar af guld och silfver
rullade på det gröna bordet, uppväcktes så småningom
vinningslystnadens demon i hans själ, och han
hörsammade alltför villigt, då Henrik ifrigt tillhviskade
honom, att han skulle sätta en summa penningar på
ett visst nummer. Några ögonblick härefter hade;
detta nummer vunnit, och en stor hög silfvermynt
utbetaltes, hvilka han med glad min och våldsamt
klappande hjärta stoppade i sin ficka.

»Om det fortfar så, kan du ha rätt!» hviskade han
till Henrik. »Det var en lyckträff!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free