- Project Runeberg -  Två berättelser /
46

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Godt», sade han, »denna är bra! Nu vet du, hur
du skall göra, och behöfver endast flitig öfning. En
cigarrarbetare bör ej blott kunna arbeta väl utan
också fort, om han vill förtjäna därpå. Det är
skillnad, om du gör två tusen eller fem tusen på en vecka.
Du förstår?»

»Att förstå är ej detsamma som att kunna»,
svarade Hans leende. »Men flit skall ej felas mig.»

I stället för att nästa morgon gå till stolfabriken
stannade han hemma på sitt lilla rum och rullade
under Bills uppsikt cigarrer, tills händerna värkte.
Efter åtta dagar hade han förvärfvat en tämligen stor
färdighet, och Bill förklarade, att han hädanefter
kunde arbeta själfständigt. Hans betalade honom de
öfverenskomna fem dollars som lärpenning, och Bill
förde honom därpå till herr Braddy. Hans blef
föreställd och i Bills ställe antagen som arbetare.

»Ni kan väl ställa borgen för er?» vände sig herr
Braddy till Hans. »Jag känner er alltför litet för att
utan vidare anförtro er min tobak.»

»Ja, min herre, trettio dollars, om ni fordrar det.»

»Godt, det räcker. Betala penningarna till min
kassör. Han ger er ett kvitto därpå, och kom sedan
tillbaka till mig, så jag får ge er det nödiga
tobaksförrådet.»

Hans följde anvisningen, fick sitt kvitto och ett
parti tobak och återvände därefter till sitt rum, som
han nu skulle bebo ensam. Bill, som begaf sig bort,
förmanade vid afskedet sin kamrat än en gång till flit
och omsorg.

»Väl och fort! Det är lösen», sade han. »Och nu
— adjö!»

Hans önskade den ärlige gossen, den ende ärlige
han hittills lärt känna i Amerika, allt möjligt godt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free