- Project Runeberg -  Två berättelser /
70

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den steniga marken spåren ej mera märkas. Hämta
edra bössor, gossar, och så framåt!»

Hans lät förleda sig af den komedi, som farmaren
spelade så fräckt, och tviflade ej ett ögonblick på att
hjorden under natten blifvit bortröfvad af tjufvar.
Han förbannade och ångrade bittert sin försumlighet
och sömnaktighet men kunde nu, då olyckan en gång
var skedd, ej göra annat än följa farmaren vid hans
sökande efter djuren.

»Det lönar sig ej att fortsätta längre», sade herr
Blunt efter en stund. »Spåren finnas, men de äro
åtminstone fyra eller fem timmar gamla, och då vadet
blott ligger halfannan timmes väg härifrån, ha
tjuf-varne tydligen redan hunnit bringa sitt byte i
säkerhet. Låt oss vända om! Det är ingenting vidare att
göra. Men du, din skurk», vände han sig hotande till
Hans, »du skall ersätta mig för skadan. Ingen lön
får du af mig, och dessutom packar du dig
ögonblickligen härifrån. En lycka blott, att jag har hela din
lön innestående! Men nu fort bort ur min åsyn,
annars skjuter jag ned dig.»

Hans var såsom tillintetgjord öfver denna nya
olycka, som inbröt öfver honom och som han enligt
sin mening själf var skulden till men som icke desto
mindre tryckte honom till jorden. Han vågade ej göra
någon invändning mot farmaren utan vände sig högt
snyftande bort och gick förtviflad i riktning mot
Mississippi. Då han befann sig utom hörhåll,
hånskrattade farmaren och hans söner högt bakom honom.
Under tiden gick Hans på måfå vidare. I stumt
raseri mot sig själf var han nästan utom sig. Han
hade gått miste om lönen för sex månaders tungt
arbete och kunde ej anklaga någon annan än sig själf i
därför. Slutligen kastade han sig på marken och gafi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free