- Project Runeberg -  Två berättelser /
107

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

net, utstötte Juno ett rop och slog sig med knuten
hand häftigt för pannan.

»Gamla, dumma Juno!» ropade hon förargad. »Huru
kunde du glömma det kalla vattnet! Stackars massa
kapten varit död, om inte du af dig själf kommit att
tänka på de kalla omslagen. Mycket klokt och
förståndigt! Gamla Juno dumhufvud emot dig! Länge
sedan jag skötte febersjuk — gamla, dumma Juno
alldeles glömma kallt vatten! Du räddat massa kaptens
lif, ty pulver och saft ej ensamt besegra gula Jack.
Gå nu, Tomas! Fortsätt med medicin och framför
allt med kallt vatten! Hur mår du själf?»

»Förträffligt, Juno», svarade Tomas, »mig fattas
ingenting annat än litet mat, ty hungrig är jag!»

Modern skyndade genast ut i det lilla köket och
återkom med något mat och ett glas vin, som Tomas
förtärde med god smak. Så snart han var mätt, dröjde
han ej ett ögonblick längre utan skyndade att intaga
sin sjukskötarpost för den inbrytande natten.

Med tillfredsställelse fann han kaptenen ännu
sofvande och lade genast nya kallvåta omslag på pannan.
Icke heller däraf vaknade den sjuke, utan han sof
fortfarande lugnt ända till midnatt, då han reste på sig
litet och begärde att dricka. Tomas räckte honom en
flaska friskt vatten, som han tömde till sista droppen
utan att ett ögonblick taga flaskan från läpparna.
Synbarligen vederkvickt slöt han åter ögonen och skulle
väl å nyo insomnat, om icke Tomas hade enträget bedt
honom att än en gång taga litet af den röda
vätskan.

»Onödigt, onödigt», hviskade han, »jag känner, att
sjukdomen är bruten och att jag skall bli frisk.»

I trots af all motsträfvighet nödgade honom likväl
Tomas att taga en tesked af medicinen och lät först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free