- Project Runeberg -  Två berättelser /
127

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på Mississippi. 127

I detta ögonblick tänkte han åter igen icke på sig
själf utan på de passagerare, som ännu hade befunnit
sig på vraket, då han simmade därifrån.

»De stackars människorna!» suckade han.
»Fartyget har sjunkit, och de, som ej kunde simma, äro
utan räddning förlorade.»

Hans egen belägenhet hade för öfrigt ingalunda
förbättrats vid det plötsligt inträdande mörkret utan
tvärt om väsentligen försämrats. Af stranden såg han
icke en skymt, och ej heller lyste på himmeln en enda
stjärna, hvarefter han annars kunde rättat sig.
Likväl förlorade han ej ett ögonblick modet.

»Jag kan ej taga fel», tänkte han, »så länge jag
känner strömmen på min vänstra sida, är jag säker
på rätt kurs.»

Oförtrutet arbetade han sig framåt genom
strömmen, kastade sig på rygg, då han kände trötthet, och
lät sig drifvas med strömmen och simmade vidare först
när han åter kände friska krafter i sina muskler.

Emellertid blefvo minuterna långa. Efter hans
beräkning måste minst en halftimme ha förflutit, sedan
han lämnade Amazonen, men ännu alltjämt kunde
han ej se en skymt af strand, huru mycket han än
ansträngde sina ögon.

För första gången smög sig nu öfver honom en
känsla af fruktan, som kändes såsom ett styng i
hjärtat, men ögonblicket därefter uppgaf han ett
glädjerop — ett ljus lyste ut öfver vattnet, sannolikt från
en enslig blockhydda i urskogen. Han samlade de
å nyo lifvade krafterna till en sista ansträngning, och
inom ytterligare två minuter kände han fast botten
under fötterna.

Det blef honom nu lätt att helt och hållet arbeta
sig upp på stranden. Det upplysta fönster, som så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free