- Project Runeberg -  Två berättelser /
154

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kom och öfvertyga er själf!» svarade Tomas.
»Hvad jag har sett, det har jag sett.»

Samtliga matroserna, Burke i spetsen för dem,
skyndade ned i rummet, hvarifrån kort därefter ett
högt jubelrop skallade. Skiltvakten vid kaptenens
dörr spetsade öronen och instämde i kamraternas rop,
då de snart rullade upp ett stort fat på däck. De
hade redan smakat på innehållet och funnit det vara
af ypperlig kvalitet.

En skildring af det dryckeslag, som nu börjades
af de redan af glädje halfrusiga matroserna, skulle
blott väcka läsarens leda och afsky. Resultatet var,
att redan före midnatt hela besättningen, skiltvakten
ej undantagen, lågo medvetslösa på däcket och
snarkade i kör, så att väl aldrig någon hört på maken.

Vid denna tid höjde sig en af dessa gestalter från
däcksplankorna, öfvertygade sig, att alla de öfriga
lågo i djup sömn, smög därefter ljudlöst som en skugga
öfver däcket och försvann i styrmannens hytt. Först
efter en god stund visade han sig åter och försvann
nu under däcksluckan, som förde ned till det nedersta
skeppsrummet. Åter igen visade han sig och försvann
på samma sätt och ställde sig slutligen vid rodret
samt gaf noga akt på vindens riktning och skeppets
lopp. Här blef han stående natten igenom.

Då solen gick upp i strålande glans, låg den
kaliforniska kusten redan helt nära, vimlande af alla
sjöfarande nationers fartyg.

Nu uppvaknade småningom de på däcket
liggande sofvarne, Burke först. Hans tordönsstämma
väckte de ännu slumrande, och alla reste sig, ännu
yra, från sitt hårda läger. Burke skyndade till
rodret, öfvertygade sig, att allt var i ordning, och
märkte med förskräckelse, att man redan närmat sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free